Ut i Europa med Eurovelo

Ska du ut på en riktig långtur nedåt i Europa, så kan man inte nonchalera cykelnätverket Eurovelo. Den har i dagsläget 17 olika leder, som slingrar sig genom många länder. Bilden ovan är från Hærvejen i södra Danmark. Foto Tinnet Krat/Eurovelo.

Cykling ut i Europa utan ordentlig plan för vägvalet innebär ju att man förr eller senare hamnar på vägar med snabb och tuff biltrafik. Risken är stor att cykelfärden blir långt mer äventyrlig än man tänkt. Så varför inte kolla vad Eurovelo har att erbjuda.

Eurovelo erbjuder 17 långa cykelleder med en total längd av cirka 90 000 km. Många av lederna är riktigt långa. Längst är Eurovelo 13 som löper längs den tidigare järnridån, från Barents hav i norra Finland ända ned till Svarta havet vid Bulgarien. Den löper genom 20 länder och har en sträcka på 1040 mil. Så hela sträckningen av den är nog i mesta laget, även för en vältränad cyklist på elcykel. Men det är ju bara att välja ut lämpliga delsträckor.

De olika lederna skiljer en hel del. Eurovelo 6 Atlanten/Frankrike-Svarta Havet/Serbien pekas ut som den mest populära och ska lämpa sig för oerfarna cyklister. Det är små höjdskillnader och enligt Eurovelo så har väginfrastrukturen hög klass och ska garantera en säker färd. Den sträcker sig över 445 mil och passerar genom tio länder, däribland Frankrike, Schweiz, Tyskland, Österrike, Ungern och Rumänien.

Utmaningen

Är man erfaren cyklist, vältränad och söker utmaningar väljer man Eurovelo 17, som betraktas som den mest extrema leden. Man cyklar långa sträckor i Alperna med stora höjdskillnader. Den följer floden Rhone till stora delar och har en längd av 110 mil, från Genevesjön i Schweiz till Medelhavets kust i Frankrike.

Det övergripande ansvaret för nätverket har den europeiska cykelorganisationen ECF. Eurovelo bygger inte egna cykelleder, utan kan ses som en aktör för samverkan med regionala och nationella cykelorganisationer som skapar och ansvarar för lederna. Man jobbar med målsättningen att kunna säkerställa cykelvägar av med hög  kvalitet i alla länder i Europa.

Men verkligheten är inte riktig där ännu, för Eurovelo är inte på något sätt färdigt. Visserligen finns lederna, men det är ofrånkomligt att cykelnät av denna storlek inte håller samma höga standard överallt. Nuvarande planer riktar sig inte på att utvidga nätet, de närmsta decenniet ska fokus vara på att förbättra de befintliga lederna.

Olika kategorier

För att göra ledernas standard tydlig så är de klassificerade i olika kategorier (se detaljer i faktaruta). Dessa ställer en mängd krav kring säkerhet, vägstandard, skyltning, service (mat, boende, cykelverkstäder m m), anslutning med kollektivtrafik, samt information om leden. 

Ännu är det bara en led – led 15 längs Rhen-floden – som har nått den högsta standarden och är certifierad enligt Eurovelo routes.

De delar av Eurovelo som inte är certifierade har annan klassificering, så att cyklisterna vet vad som väntar längs vägen, vilket kan variera högst påtagligt. På sin sajt så varnar Eurovelo att även på leder med hög kvalitet och uppnådd certifiering, så kan det finnas sträckor med avvikande sämre standard.

På Eurovelos digitala webbkarta ska det finnas färsk och detaljerad information om den aktuella ledens status, markerad med olika färgkoder. En del intressanta besöksmål längs vägarna är utmärkta med symboler. Drar man pekaren över webbkartans ledmarkering (på en del ställen) går det att se höjden över havet, vilket kan avslöja stora höjdskillnader.

Eurovelo har även egna mobilappar med kartor, samt tips om intressanta besöksmål. Än så länge täcker appkartorna ett begränsat antal leder. Ett annat alternativ navigering är GPX-filer över lederna, som finns att hämta på Eurovelos webb.

Eurovelos sajt är riktigt fyllig. Det går att hitta massor med intressant information. Under varje leds avdelning går det att hitta guider och kartor, samt även en del reseberättelser med bilder. Så det är ingen brist på inspiration. 

Elcyklarna då? Nej, Eurovelo ägnar ingen speciell uppmärksamhet åt dessa. Antagligen då inte är några särskilda utmaningar. Laddmöjligheter finns ju nästan överallt, såvida man inte vildcampar. Dock rekommderas touring- eller trekkingcyklar, då underlaget kan variera ordentligt, i synnerhet på sträckningar genom naturen.

FAKTA

Så olika är Eurovelos ledkategorier

Eurovelo-lederna följer som regel nationella och regionala cykelledsstandarder, som skiljer en del mellan olika länder. Emellertid har Eurovelo sina egna riktlinjer för planering och utformning av lederna, som innehåller säkerhetskrav som separerade cykelvägar, skyltning och liten övrig trafik. Eurovelos målsättning är att erbjuda en sammanhängande cykelupplevelse av hög kvalitet på alla dess leder, så man kan alltså förväntas sig bra cykelvägar och bra service på leder av högsta standarden. Men som synes nedan kan det vara betydlig lägre standard.

Certifierade Eurovelo-leder

Certifierade Eurovelo-leder är den högsta standarden. Om en led framgångsrikt har genomgått certifieringsprocessen i linje med ECF:s europeiska certifieringsstandard, kan den kallas certified Eurovelo-led. Än så länge är Eurovelo 15 den enda i Eurovelo-nätverket som uppfyller alla nödvändiga kriterier.

Utvecklade Eurovelo-leder

Om en led eller sektion lever upp till kraven i nationella standarder, samt har en webbplats avsedd för cyklisterna, kan det kallas en utvecklad Eurovelo-rutt (Developed Eurovelo routes). 

Här finns också en kategori utvecklade Eurovelo-leder som är skyltade Eurovelos egna skyltar. 

Leder under utveckling

Leder under utveckling ska vara användbara och möjligt att följa genom skyltning eller detaljerad information på webbplatser av typ nationella eller regionala cykel-/turismportaler (länkad till Eurovelo.com). Dessa leder kan innehålla vissa sträckor med tydlig förbättringspotential, exempelvis sträckor på allmänna vägar med mycket trafik. ECF och dess nationella samarbetspartner arbetar med att kartlägga brister för att kunna föreslå förbättringar.

Leder på planeringsstadiet

Leder på planeringsstadiet saknar skyltning och det finns ingen detaljerad information allmänt tillgänglig på nätet. Det föreslagna vägvalet som kommuniceras är ett förslag på bästa möjliga alternativet som för närvarande finns. Den kan också innehålla farliga vägavsnitt.

Cykla långt på Eurovelo:

Räkna med överraskningar

Under våren har Martin Valldeby cyklat 140 mil på Eurovelo 8, från Grekland till Kroatien. En tur med en vissa överraskningar, som väldiga backar och bromsar som lade av. 

Martin cyklar inte med el. Han trampar en typisk långfärdscykel med väskor både fram och bak. Det blev cirka 7-8 mil per dag på Eurovelo 8, lite kortare än planerat bland annat då det var mer kuperat än förväntat. Men oavsett drivkälla är hans erfarenheter från medelshavsleden Eurovelo 8 intressanta.

-Avsikten var att sova utomhus, men det blev ändå mycket inomhus. Det var gott om boende längs kusten, och som det var lågsäsong var det lätt att hitta sovplats.

Som väntat innebar Eurovelo-leden att det oftast var få bilar.

– Jag blev sällan störd av trafik på leden. Men på vissa delar var det mycket trafik, då leden tvunget måste dras där då naturen ser ut som den gör, berättar han.

På en del ställen gick Eurovelo 8 på gångstråk, där det under sommaren kan bli riktigt trångt med folk, befarar han. I stora drag tycker Martin att de sträckor han cyklade hade en bra dragning. Men så var det alla backar.

-Det var bitvis ganska kuperat på sträckor utmed Adriatiska havet. På ett ställe en stigning från havsnivån upp till tusen meter. Med så tuffa stigningar valde jag andra vägar för att minska antalet höjdmeter. 

Pålitligt skyltning för vägvisning är förstås viktigt.

– I Albanien var inte skyltat, men i övrigt var det bra skyltat. På Eurovelos sajt är det också markerat var det är skyltat, och på sådana sträckor var skyltningen bra.

Martin använde mobilen GPS och GPX-filer för navigeringen.

-Jag provade Eurovelos GPX-filer, men tyckte inte de fungerade så bra.

Istället använde han appen Ride with GPS, som också inkluderar Eurovelos leder. En fördel med Ride with GPS var att den visar ledens höjdprofil, framhåller Martin.

Reparation och service på cykeln då? Nej, det var inte tätt mellan verkstäderna, vilket blev uppenbart för Martin en gång.

– När jag upptäckte att bakbromsen inte fungerade var jag på en liten ort. Så jag fick ta bussen till en större stad fem mil bort där det skulle finnas cykelmekaniker. Jag hittade en snubbe med ett skjul på gatan. Han hade inte märkesgrejor, men lyckades ändå fixa bromsen.

Några råd till andra som vill göra en liknande cykelfärd?

– Man ska ha marginaler varje dag. Även om man har en rutt att följa, kan man cykla fel, eller hamna i löst grus som försenar. Man måste räkna med att möta överraskningar, sammanfattar Martin Valldeby.