Lyx-Bullitt för tre Jack Russel

Gustav Forsberg

5 feb 2021

Tänk om man kunde bygga en lastcykel där alla tre hundarna fick plats! När Åke Skogestam började skruva ihop sin el-Bullitt hemma i verkstaden förstod han nog inte själv hur speciell den skulle bli.

Åke och Carita Skogestam har skapat ett eget rike i en glänta i skogen, tolv mil norr om Stockholm. Där, alldeles på gränsen mellan Uppsala och Stockholms län, bor de i ett äldre hus med glasveranda och en stor prunkande trädgård. På gräsmattan står en agilitybana uppställd där Carita-
tränar de tre Jack Russel-hundarna -Rassel, Gazelle och Nelson.

Det var just hundarna som gjorde att Åke i vintras började fundera på att bygga en lastcykel. Han ville kunna ta med dem på lite kvällsturer. När vi flyttar lastcykeln för att kunna ta bilder blir hundarna alldeles uppspelta. De springer längs med cykeln, vifta på svansen och skäller.

– De tror att de ska få ut och åka. Då sitter de helt fascinerade och bara tittar, berättar Åke. De gillar att det går så tyst och vill helst göra det hela dagarna. Ofta går de och lägger sig och sover i cykeln och väntar på att vi ska komma ut på kvällen och ta med dem på en tur.

Rassel, som är äldst, får på sig sina glasögon och skinnluva, som han fick när var ung. Då hade de ofta med honom på en motorcykel. Nu placeras han och hans dotter Gazelle i lådan fram och släthåriga Nelson i den enhjuliga släpkärran bak, deras vanliga platser.

Åke och Carita jobbar numera hemifrån. Carita klär om och lagar möbler i sin tapetserarverkstad och Åke lagar bilar och även elcyklar. Bägge två är obotliga mångsysslare.

Ett av deras många projekt var att odla vita smultron med en alldeles speciell smak som de sålde som en delikatess till fina restauranger i Stockholm. Men till slut blev det för tungt för ryggarna att gå böjda och plocka i timmar.

Det här med elfordon började med att Åke började importera elskotrar från Kina redan för femton år sen. Då hade skotrarna primitiva blybatterier som snabbt slets ut. Men det var svårt att som liten firma konkurrera i längden med de stora företagen som klev in med väldiga resurser, säger Åke.

Nu är det elcyklar som gäller. Åke importerar motorer och andra delar, installerar, modifierar och säljer. I vintras föddes tanken att han skulle bygga en lastcykel, utformad precis som han ville ha den.

På nätet hittade Åke en Bullit-ram i Tyskland som var flera tusen kronor billigare än de i Danmark. Han beställde ramen som skulle lackas i en alldeles speciell färg.

– Jag ville ha samma skogsgröna nyans som på vår Jagga: British Racing Green. Men när jag öppnade kartongen höll jag på att ramla baklänges. Det var inte alls den jag hade ställt in färgpaletten på när jag beställde. Jag vet inte vem av oss som hade fel på färgseendet.

Nu har Åke vant sig. Färgen är i alla fall helt unik på en Bullit. Sen var det dags att beställa alla delarna till cykeln. Växlarna skulle tåla riktigt hårda tag på de slitna grusvägarna de har i trakten.

– Det blev en Shimano Alfine med elva invändiga växlar i bakhjulet, berättar Åke. Många cykelbud och även de som långcyklar runt jorden använder just den växeln för att den håller. Men man får byta olja i växeln vartannat år.

När Åke provade cykeln upptäckte han att styrningen var lite väl livlig, speciellt på grusvägarna som blir som tvättbrädor av den täta biltrafiken.

– Eftersom Bulliten är så pass lång och man ofta har last så ville jag gärna ha en styrdämpare, ungefär som man har på motorcyklar för att undvika styrfladder. Så det vart en riktig höjdare när den kom på plats. Det går att ställa in precis så mycket dämpning som man vill ha.

Åke ville också ha en riktigt stark -motor. I sin verkstad har han gång på gång sett hur det går när små 250-wattsmotorer fått arbeta för hårt på lastcyklar.

– Jag har varit med om motorer som brunnit upp för att cyklarna körts tungt lastade eller fått släpa tunga kärror. Bättre om man har lite marginal så inte motorn ligger på toppeffekt för länge.

Åke satsade på en kinesisk Bafang-motor på 750 watt. Men även den kändes i svagaste laget. Så när Bafang kom ut med en 1 000-wattsmotor bytte han till en sådan. Nu känner han att kraften räcker till även när cykeln är tungt lastad.

Nyligen monterade han dubbla batterier med sammanlagt 864 Wh för att inte bli stående utan ström. När jag hälsar på har han ännu inte hunnit testa hur långt han kommer på full laddning i bägge batterierna.

Förhoppningen är att kunna ta sig de sex milen till Uppsala och tillbaka om han cyklar på lågt effektläge. När han efter mitt besök provade att cykla på det högsta effektläget i hög fart, tog det första batteriet slut redan efter 2,5 mil. Men då gick det verkligen undan.

Den vackra lastlådan är stadigt fastskruvad i plattformen framför Åke. Den får mig att tänka på äldre träbåtar med stil.

– En vän till oss som är möbelsnickare, har lagt ner över 20 timmar på lådan. I botten är det en board av den typ som man har på släpkärror. Den klarar väta utan att ruttna eller mögla. Överdelen är byggd i marinplywood och är sprutmålad med två-komponents klarklack. Vi ville få fram lite av stuket på gamla Riva-båtar, säger Åke.

Åke gissar att cykeln bara i material kostat honom mellan 25 000 och 30 000 kronor. Då handlar han ändå till inköpspris som verkstad. Ska man sen räkna arbetet kommer man säkert upp i en –
60 000 kronor, tror Åke. Jag frågar om cykeln är till salu och han säger att får han ett riktigt bra bud så kanske …

Han tystnar en stund och säger sen att han nog vill använda cykeln minst ett år först. Innan någon annan får ta över hans Bullit.

Åke kommer med ett råd till pendlare som vill börja med elcykel: Lägg minst -20 000 kr om du ska använda cykeln dagligen. Under åren har Åke sett så mycket skräp som helt enkelt inte håller för att cyklas långt varje dag.

Det har varit en härlig eftermiddag i Åke och Caritas oas. Men innan jag går avslöjar Åke att han börjat fundera på att bygga en ny lastcykel, en med fjädring i ramen. Men det är komplicerat. Först måste han kapa ramen för att sen svetsa fast en annan bakdel med dämpare, berättar Åke. Och det går nog att hitta en bakdel billigt på en ram som blivit skadad. Men en sådan lastcykel blir något alldeles unikt.

Jo, det är nog ingen risk att Åke slutar drömma om nya projekt. Jag blir inte förvånad om han står med en ny lyxlast-cykel på gårdsplan om ett år eller två. Men risken är då att hundarna vägrar lämna sin mysiga låda. Hur som helst önskar jag att de tillsammans ska fort-sätta njuta av sin Riva-inspirerade Bullitt i en alldeles unik grön nyans.