Fin(sk) hybrid men automatisk elväxel

Björn Åslund

12 maj 2022

TEST / Tunturi är ett gammalt finskt cykelmärke, som nu satsar även på Sverige. Denna välbyggda hybridcykel med elväxel kan bli en seriös konkurrent till andra mer kända varumärken bland exklusiva elcyklar.

Tunturi distribueras numera i Sverige av Accell Nordic, som har en rad cykelmärken under sina vingar. Tunturi siktar helt klart på mer krävande elcyklister, vilket märks bland annat genom elcyklarna genomgående har mittmotorer från Shimano. Bra grejor, men de drar upp prislappen.

Den testade Tunturi Ehybrid med automatisk elväxel, kan beskrivas som Tunturis flaggskepp inom hybrider. Inkapslad elväxel kan vara motiverat om man prioriterar bekvämlighet, men det tycks gå ut över möjlig körsträcka. Tunturi har annars flera enklare och billigare modeller med utanpåliggande växlar eller vanlig navväxel. Alla modeller finns med antingen klassisk herram eller unisexram med lägre insteg.

I grunden är det en riktigt bra hybridcykel, som kan vara allround på asfalt och även en del sämre underlag då den har dämpad framgaffel (som kan låsas vid behov). Den känns stadig och välbyggd. Skivbromsarna känns alldeles tillräckliga.

Eldrift kommer från Shimanos mittmotor Steps 6100, som är pålitligt och brukar kännas rapp. Men elväxeln tycks dra extra energi, och körsträckorna per laddning är kortare än väntat. Dock ändå körsträckor som räcker för de flesta, så länge man inte ger sig ut på långturer.

Elväxeln Nexus DI2 kan anpassas rätt mycket efter cyklistens körstil, genom inställningar i Shimanos display/cykeldator.

Motor:

Shimano Steps 6100 är en alldeles utmärkt mittmotor, som kan ge ordentligt med kraft i synnerhet på högsta effektläge High och riktig långa körsträckor på Eco. Shimano har nu lyckats få tyst på 6100, som tidigare var ganska högljudd.

Men Steps 6100 kändes inte riktigt så pigg som brukligt. Sannolikt beroende på elväxeln Nexus DI2 som tar kraft. När vi stängde av eldriften märktes att cykeln var tungtrampad, och mycket pekar på DI2-växeln, för cykeln tycks rulla normalt.

Att motorn fick arbeta tungt kunde vi se på elanvändningen som var oväntat hög. Vi körde mest på Eco och redan efter 24 km försvann första pinnen av fem på displayen. Efter 45 km försvann tvåan. Det tyder på max 11-12 mil på Eco med batteriet på 504 Wh, vilket är mycket kortare sträcka än vi upplevt med Steps 6100 och utanpåliggande växlar.

Batteriet är snyggt inbyggt i nedre ramröret och sitter inlåst bakom en lucka. Det var enkelt att plocka ut batteriet, om man vill ladda det utanför cykeln. Men man ska tydligen vara observant när man stänger den. Vi trodde vi gjorde rätt, men efter några mil upptäcker vi att batteriluckan stod på glänt.

Shimanos stora display mitt på styret duger fint. Här kan visas en mängd värden och göras en del inställningar av elsystemet. På displayen tänder man också cykelns belysning.

Betyg: 4

Byggkvalitet:

Tunturi verkar inte ha snålat på kvalitet. Känns som en rejält byggd cykel.

Betyg: 5

Utrustning:

Pakethållare med AVS snabbkoppling för väskor o dyl
Ramlås med uttag för kabel/kedja.
Framgaffel 65 mm slaglängd
Shimano MT-200 hydrauliska skivbromsar
Belysning fram och bak.

Betyg: 4

Pakethållare med AVS snabbkoppling, för korgar och väskor.

Cykelkänsla:

Överlag kändes denna Tunturi som en trygg och pålitlig hybridcykel. Sittställningen är ganska upprätt för att vara på en hybrid. Sadeln är hård och smal, vilket passar seriösa cyklister som vill komma långt. Vi uppskattar den dämpade framgaffeln som verkligen tog en del av groparna.

Vi noterar även en frontlampa som brassar på ordentligt i mörker.

Men så har vi elväxeln och utväxlingen. Till att börja med fungerade Shimano Nexus DI2 inte alls som vi ville. Automatiken fungerade bra vid växling upp, men mer som en slumpgenerator för nedväxling. Högsta växeln ramlade in först vid 38 km/tim i nedförsbacke.

Men efter lite funderingar och pill i inställningarna så blev det betydligt bättre, och efter ett tag börjar vi rent av gilla DI2. Bara man hittar rätt i inställningarna går växlingen att anpassa ordentligt efter de flesta körstilar. Och är man under färd inte nöjd med aktuell växel, kan man också manuellt ändra (med en knapp styret).

Enda situationen där DI2 inte var riktigt kul, var när vi ståtrampade i backe, och den lite oväntat växlade ned.

Fem växlar ger ganska stora växelsteg, vilket kunde göra den tungtrampad i vissa situationer. Mittmotorn Steps 6100 som vi på andra cyklar kunde köra på läge Eco, kändes mer passande på Normal för att få en någorlunda pigg cykel.

Betyg: 4