Som en bulldozer i uppförsbackar

admin

4 feb 2021

Avstånd krymper och eftersvettningar på morgonmötet är ett minne blott. Grafiska formgivaren Amanda Berglund testar elcykel och plötsligt är alla sega backar eliminerade. Trikådårarna fick känna på ett laddat motstånd.

Text: Amanda Berglund

Uppförsbackar är det första jag tänker på när jag får frågan om att testa en elcykel. Av uppförsbackar finns det olika typer – samtliga jobbiga på sitt sätt. Det finns de där sega, som är för långa för att kliva av cykeln och gå uppför. De som är precis mellan två växlar: ettans växel för lätt, tvåans för tung. Det finns korta uppförslut, såklart alltid belägna precis innan målet, som är så krävande i sin branthet att om man inte redan var svettig blir det – trots att planen var att komma fram fräsch och bara lagom rosig om kinderna.

Innan jag får frågan cyklar jag till jobbet någon dag i veckan, det är en sträcka på cirka åtta kilometer, och ibland på helger till hallen där jag klättrar, en mil bort. Det är härligt att få vara ute en stund på morgonen innan jag placerar min stackars kropp på en kontorsstol i åtta timmar. Årstidsväxlingarna blir tydliga när du cyklar vilket är fint tycker jag. Så varför cyklar jag inte hela tiden? Svett, regn och avstånd är svaret – men det var innan elcykeln.

Efter att jag fått låna en elcykel cyklar jag jämt. Helt plötsligt är det som att någon bulldozrat ner alla uppförsbackar och staden känns mycket mindre. Vi tar det från dag ett.

Cykeln jag ska testa är en åttaväxlad Ambassador 28 från Ecoride. Jag plockar upp cykeln från en av deras butiker i city. Jag får instruktioner om hur allt fungerar och försäljaren berättar om det speciella elcykel-leendet – som visar sig stämma när jag spänner på hjälmen, beger mig iväg på premiärturen och jag spricker upp i ett smil. Jag har aldrig tidigare cyklat i stan, utan hållit mig söder om Södermalm. Efter att ha cyklat fel i Gamla stan och tvingats leda cykeln uppför en trappa får jag möjlighet att prova en av elcykelns funktioner: turboknappen – ett gasreglage som ger lite extra el-assistans på väg upp – och som faktiskt underlättar en hel del då elcykeln är några kilo tyngre än en vanlig cykel.

På väg från jobbet ska jag möta upp en kompis på ett stammisfik där vi ses en gång i veckan. Vanligtvis åker jag kollektivt de dagarna eftersom att sträckan på tolv kilometer, från fiket och hem, känns alldeles för tungt sent på kvällen. Inte utan att jag är nyfiken på den turen med elcykel. Cykelvägen visar sig innehålla en magisk utsikt över en bro i novemberkvällen och Stockholm känns så litet när jag tar mig tvärsöver stan på egen hand (okej, med lite motorhjälp såklart). Tidsmässigt tar det fem–tio minuter längre än med kollektivtrafik men den stora skillnaden är att cyklingen känns helt görbar, njutbar till och med, från att jag aktivt har valt bort den tidigare.

Redan första dagen kommer jag in i taktiken att snabbt växla ner för att få extra skjuts från stillastående. Vid fotpedalerna sitter nämligen sensorn som styr el-assistansen – ju högre frekvens desto högre assistans från elmotorn. Som med alla elcyklar hjälper motorn dig, så länge du trampar, upp till en hastighet av 25 kilometer per timme. På cykeln jag testar finns även en funktion som styr hur pass mycket elmotorn ska hjälpa till, låg/mellan/hög, som kan justeras medan man cyklar beroende på hur mycket man vill hugga i själv. Detta styrs genom en knapp på styret med en liten monitor (här tänder man också den fantastiska ledbelysningen). Cykeln startar automatiskt i högsta läget. Med vantar i novemberkvällen är det till en början lite fumligt och jag skulle gärna slippa den långa knapptryckningen, för att komma in i läget där du kan välja hastighet.

De följande dagarna är elcykel-leendet på plats igen – det går ruskigt fort att cykla, det är kul och jag svischar förbi andra cyklister. Vid rödljusen växlar jag ned och trampar snabbt i gång till marschfart igen – utan att behöva ställa mig upp och trampa. Överhuvudtaget ställer jag mig aldrig upp och cyklar längre – något jag ofta gör med vanlig cykel. En annan liten fördel är även att jag inte behöver ha sadeln lika högt och då kan nå marken utan att kliva av.

Framme vid kontoret kan jag ställa cykeln inomhus vilket är smidigt. Batteriet är annars ett extramoment när man parkerar; dels är det stöldbegärligt, men batteriet mår också bättre i inomhustemperatur vilket innebär att jag måste ta det med mig. När jag någon gång har cykeln ståendes ute i kylan märks det tydligt att effekten inte är lika hög den första kvarten. Gällande batteritiden, batteriet laddas fullt på några timmar, så håller det rätt skapligt för två dagar av fram och tillbaka till kontoret. I slutet av batterikapaciteten kan det märkas av att effekten inte riktigt är densamma. Att haka på och av batteriet från skenan, längs sadelstolpen, hade gärna fått göras lite smidigare. Ibland hakar jag på fel så att batteriet inte glider in i skenan och jag får göra om proceduren vilket är trixigt i vintermörkret.

När jag en kväll cyklar till klättringshallen och ligger i den mardrömssega backen hör jag en cykel bakom mig. Jag kastar en blick över axel och ser en trikåklädd man trampa tätt intill. Även om jag vet att det är fusk med elcykel njuter jag av att ta backen i högt tempo medan trikåmannen kämpar på för att dra förbi. Där och då inser jag att det inte finns några uppförsbackar längre – inte när jag cyklar elcykel.

FAKTA

Rammaterial: Aluminium
Hjulstorlek: 28-tum
Batteri: Ingår – 11Ah, Panasonicceller
Räckvidd: Upp till 60 km
Bromsar: Fotbroms och handbroms
Växlar: Shimano® Nexus® – 8 eller 3 växlar
Belysning: LED fram och bak
Cykelkorg: Ja
Lås: Godkänt ramlås, ABUS
Batterilås: Ingår
Laddare: Smart laddare (auto-avstängning)
Laddningstid: 5–7 tim. (från helt slut batteri)
Laddningar: 500-800 laddningscykler
Motor: Borstlös motor, 250 Watt, 36 Volt
Hastighet: 25 km/h
Vikt: 22 kg (ex batteri)