Elcykeln logo Meny

Mälardalen – ett paradis för elcyklister

Resor/äventyr

Att dra på långtur med cykel är njutbart, men har flera baksidor. När det regnar, när backarna är branta, när vinden ligger på i fel riktning dras stämningen ner. Med elcykel blir turen någonting helt annat. Följ med på en njutbar tur runt Mälaren. 

Otaliga gånger har jag dragit ut på långtur på cykelväskor fullproppade med campingutrustning. Fantastiska turer med tältning i kohagar eller på mjukaste mossa intill havet.  Men så kommer de där dagarna med pissväder och motvind, när cykeln känns hopplöst tung och tråkig. 

Med elcykel är det en helt annan sak. Så i påskas hade jag bestämt att cykla Mälaren runt på fyra dagar. 

Turen började med pendeltåg de första milen från Stockholm till Södertälje. Väl framme ägnade jag några timmar till att ta poäng i mobilspelet Turf. Det gör man genom att fysiskt placera sig i zoner, som ligger utlagda i Google Maps (se rutan intill om Turf). 

Men jag hade kommit iväg hemifrån senare än jag tänkt. Mörkret kommer krypande och så börjar regnet strila ner. De fem milen till Strängnäs känns plötsligt inte alls så lockande. Några kvarter bort står pendeltåget som kan ta mig hem till den varma goa sängen.

Långfredag. På det ena hotellet i Strängnäs är det ingen som svarar. På det andra hotellet fångar jag portiern precis innan hon ska gå hem. Jag bokar ett rum och sätter mig på cykeln. Nu finns ingen återvändo. Mot Strängnäs!

Tjugo minuter senare är allt riktigt mysigt igen. Det är en mäktig känsla att susa fram där i mörkret med trädkronor över huvudet på den gamla Europavägen. Regnkläderna håller mig torr och trampandet gör mig varm.

Paus på det mysiga hotellet Laurentius i Strängnäs.

Utan elstöd har det varit en lång och tröttsam väg till Strängnäs. Med elstöd är det ingen större match. Dryga två timmar senare rullar jag in i Strängnäs och känner mig fortfarande pigg i benen.

Det är sent. Men jag kan inte låta bli att börja utforska Strängnäs. Kommer så till slut in i de centrala delarna som ligger vackert ut mot Mälaren. Ljuset från huset på öar i Mälaren glittrar i det mörka vattnet. 

Jag hittar hotellet, slår koden och hittar nyckeln på disken. Hotell Laurentius visar sig vara ett litet mysigt familjehotell. Jag låser fast cykeln i trädgården, sätter batteriet på laddning på rummet och somnar sen nöjd. 

Nästa dag lyser solen! Så fint att ha en cykel med sig när man vill utforska staden. Och så lätt att prata med människor som man möter. Som tecknaren som jag möter på en brygga. Han gör böcker med motiv från trakten och blir sugen på en elcykel så att han lättare ska kunna ta sig till Mariefred och teckna.

Med elstöd kan man ta de vackra vägarna även om det blir lite längre. En skylt där det står Strandleden lockar in mig på gamla vackra grusvägar förbi en stor våtmark och sen ut i det öppna platta landskapet.  Detta är ju gammal sjöbotten och mycket lättcyklat.

Vandrarhemmet i Eskilstuna ligger lite avsides intill ett sportfält. Inte världens roligaste plats. Men vad gör det när jag så lätt kan ta ut cykeln på en liten kvällstur längs Eskilstunaån.  Så mycket att utforska och så många zoner att ta i spelet Turf.

Det mörknar och med nyladdat batteri återstår de sista milen hem.

Som elcyklist gäller det att planera och ladda när möjlighet ges. På långtur cyklar jag alltid med minsta effekt på elstödet för att slippa ladda så ofta. Då kommer jag ca åtta mil per laddning om det är omväxlande  stads- och landsvägscykling. Jag får ändå motorkraft så det räcker väl trots att jag med packning och cykel väger ca 130 kg!

Nästa dag har jag tur när jag ska ta mig över Mälaren via Kvicksund. Jag har stark medvind och långa bitar kan jag cykla strax över 25 km/h.  Då slår motorn av vilket sparar på elen! När jag kommer till Västerås har jag tillräcklig laddning för att utforska de västra delarna av staden (läs turfa) på min väg in mot centrum. 

Där ska jag bo fint värre på First Hotell i Skrapan, ett höghus mitt inne i centrum. Det är mycket stök ute på stan och jag vill inte lämna cykeln utomhus. I receptionen föreslår de att jag ställer den i deras bagagerum. Lite märkligt att rulla en smutsig långfärdscykel genom den eleganta lobbyn. Men jag kan sova tryggt!

Den vackra strandleden på väg till Eskilstuna.

Rummet på tionde våningen känns enormt lyxigt efter det spartanska vandrarhemmet i Eskilstuna. Jag lägger mig i den stora mjuka sängen och tittar på hustaken nedanför. Efter en enkel middag tar jag cykeln på en upptäcktsfärd i de nya bostadsområdena i hamnen. Verkligen spännande och omväxlande kvarter. Så bra att ha tillgång till en cykel hela tiden, jag hinner upptäcka mycket på bara ett par kvällstimmar! 

Nästa dag börjar med en överdådig hotellfrukost. Vägen till Enköping klarar jag av snabbt trots motvinden. Elstödet gör att blåsten knappt märks, mer än som ett susande runt öronen. Men motvinden kostar mycket ström och jag måste ladda snart. Min väg in mot centrum går via en lång träspång över ett fantastiskt våtmarksområde. Så mycket jag kan upptäcka när jag fritt kan röra mig dit näsan pekar. 

Hittar en trevlig restaurang vid torget där jag får ställa mitt batteri på laddning. Cyklar sen en lång sväng i Enköping utan elstöd och tar zoner, innan jag återvänder till restaurangen. Oj vad trögt det kändes utan el! Så skönt att slå på elstödet igen.

Min plan är att ta mig vidare till Bålsta för att sen ta pendeltåget hem. Detta ska bli den mest dramatiska delen av min färd. Jag borde lärt mig från tidigare att inte lita blint på Google Maps förslag på cykelvägar. Men icke.

Plötsligt är jag mitt ute i storskogen på en avlyst väg bakom låst vägbom. Det är kallt och jag cyklar plötsligt igenom isen på en vattenpöl och håller på att stupa ner i pölen. Hur tusan ska jag hitta ut ur denna stora skog med de ytterst tveksamma ruttförslag som navigatorn i Google Maps spottar ur sig?

Men det går till slut och jag hamnar på små grusvägar som går vid sidan av motorvägen. Men har glömt att ladda mobilen.  Så mitt ute på en mörk väg dör den tvärt. Där står jag i beckmörkret och har ingen aning om vilken väg som tar mig hemåt. Korkat att inte ha någon papperskarta med! 

Med ett batteripack vaknar mobilen till liv igen men börjar en mycket omfattande indexering. Jag kan inte öppna någon app och tiden går. Ingen finns i närheten att fråga.

Till slut navigerar jag efter stjärnorna i ungefär rätt vädersträck. Hamnar på vägar som slutar tvärt mitt ute i skogen, får vända om och prova en ny väg.  Känner mig väldigt ensam. Men kommer så äntligen ut på den gamla slingrande vägen ner mot Ekolsund.

Där går cykelleden Mälaren runt numera på en gammal nedlagd järnvägsbro. En kvinna pekar ut den lilla stigen som tar mig upp på bron. Underlaget är grov stenkross och jag får ömsom leda, ömsom bära cykeln. Det går långsamt.

Sista biten till Bålsta går över stora mörka fält. Långt borta ser jag skenet från Bålsta och Stockholm. Så plötsligt är jag framme och rullar in cykeln på pendeltåget. Äventyret slutar abrupt där i det varma tåget, som dundrar över åkrarna in mot stan. Väl hemma räknar jag ut hur mycket el jag förbrukat på de 40 mil som jag trampat. Det blir 2 kWh och motsvarar energin i knappa 2,5 deciliter bensin. Ändå har jag fått riktigt bra stöd hela tiden. Elcyklar är underbara att åka långfärd med och dessutom ruskigt effektiva!

Turf – en tävling i att ta zoner

Med elstöd kan man ta de vackra vägarna även om det blir lite längre.

Turf är ett svenskutvecklat spel där man tar poäng genom hitta och sen stå still (15 -45 sekunder) i zoner som markerats i Google Maps. Turf är helt gratis och finns både för iPhone och Android. 

Förutom Sverige finns det även zoner i en lång rad länder utomlands.  Elcykel är perfekt för att snabbt ta sig mellan zonerna och samla poäng!

Zonerna kan ha olika form men är vanligen ca 25×25 meter i storlek. Man får poäng dels för övertagandet av en zon, dels poäng per timme tills någon annan tar över zonen. 

När man tar en zon blockas den en stund (5–30 minuter) och kan då inte tas av andra spelare.  Ju mer totalpoäng man samlar desto högre stiger man i rang i spelet och får förmåner i spelet.  Som att zonerna man tar blir blockerade längre tid.

Förutom totalpoäng så tävlar alla mot alla i omgångar på 4–5 veckor. Efter omgången koras en vinnare i varje region (till exempel Skåne), i varje land och globalt.

Förutom att tävla kan man även samla medaljer för olika saker som att till exempel att besökt ett visst antal zoner, besökt ett visst antal regioner etcetera. 

Många zoner läggs på platser som är speciella på något sätt.  Turf  är ett spännande sätt att hitta smultronställen när man reser. 

Men även i staden som man bor i! Spelet är så enkelt att även ett barn kan klara av det.  Perfekt att prova under semestern för hela familjen! 

läs mer på: www.turfgame.com

Därför är Mälardalen är ett paradis för elcyklister

1. Gammal sjöbotten med få och låga backar. Batteriet räcker länge!

2. Även med full last för t ex camping kan du njuta av cyklandet.

3. Du cyklar för det mesta i öppet åkerlandskap.

4. Det kan blåsa rejält. Men inget problem för elcyklister!

5. Med elstöd har du ofta krafter kvar att utforska städerna när du kommit fram.

6. Mälardalen har ett rikt vägnät för cyklister med allt från gamla Europavägar till vackra slingrande grusvägar.

7. Gott om fina cykelleder: som Näckrosleden, Mälaren runt och Strandleden.

8. Alltid nära till ställen där du kan äta, bo och ladda.

9. Många utflyktsmål för olika intressen.

10. Lätt att ansluta till Mälardalen från närbelägna orter som Uppsala och Örebro.

11. Går att ta med cykeln på pendeltåg samt många bussar och tåg  

(Se: vl.se, ul.se sl.se och sormlandstrafiken.se).

12. Om man plötsligt vill ändra färdrutt finns det gott om alternativa färdmål.

13. Man kan korta turen vid behov. Det finns tre genvägar tvärs över Mälaren: väg 55 via Kvicksund, väg 69 Enköping – Strängnäs samt över Ekerö och sen med färja till Slagsta (Ekeröleden).

14. Sällan långt till en sjö eller badplats. 

15. Lätt att få hjälp om något går sönder på cykeln.

16. Nära mellan städerna. Du väljer om vill cykla långt eller kort beroende på väder, dagsform och lust.

Ur Allt om Elcyklar nr2 2016

Gustav Forsberg

Gustav Forsberg

PUBLICERAD: 2021-02-04

Relaterade artiklar