Kina, världens cykelfabrik

Var tusan ligger Tianjin, undrar jag, när jag ska dit för att hålla ett föredrag för cykelbranschen. Och upptäcker att detta är världens i särklass största cykelcentrum. Här byggs runt 50 miljoner cyklar och 15 miljoner e-bikes om året! En av Kinas största cykel­tillverkare, Battle, bygger nu ut sin tillverkning i Tianjin. Deras fabrik är så kolossal att jag tappar andan.

Det låter fantastiskt att det tillverkas 15 miljoner e-bikes bara i Tianjin. Men när jag ­landat i ­Peking och tar flygbussen in till ­centrum, så ser jag ytterst få elcyklar. Det visar sig att när man säger e-bikes i Kina, så menar man också alla elmotorcyklar, som har blivit väldigt populära. Varför trampa sig svettig i värmen, när man för några tusen kan få en enklare el­skoter? Elcyklar som tillverkas i Kina går mest på export.

För trettio år sedan var det en gigantisk flod av cyklar här i Peking och bilar var sällsynta. Nu kryper bilarna fram i rusningstrafiken på den sexfiliga ringleden i Peking. I Kina är cykeln för många fortfarande ett fattig­doms­tecken, en påminnelse om de svåra åren innan ekonomin tog fart.

Den urusla luftkvaliteten plågar befolkningen och sänker livslängden. I Peking, Tianjin och Shanghai har man därför förbjudit bensindrivna motorcyklar. Bara mopeder med klen bensinmotor är tillåtna och en och annan hörs fortfarande knattra i floden av elmotorcyklar som tyst susar förbi. Det är lätt att missa en elskoter som kommer bakifrån och sveper förbi helt nära. 

Jag åker snabbtåg från Peking till Shanghai. Det känns som att flyga några meter över marken. Blundar jag märks inte farten fast skylten där framme visar 305 km/h. De 132 milen klaras på knappa fem timmar! Väl framme finns ett hypermodernt vittförgrenat tunnel­banenät som byggts upp i en rasande takt. Kina vet att de måste utveckla alternativ till bilismen.

Tianjin ligger bara 13 mil från Peking och växer rekordsnabbt. Med sina 15 miljoner invånare har staden nu nästan växt ihop med Peking. Här finns landets största cykelindustri, om man räknar antal cyklar som produceras. På cykelkonferensen i Tianjin träffar jag en ung kines, som presenterar sig som Benny. Alla som har kontakt med utlänningar hittar på ett sådant alias.

När vi åker upp i det gigantiska parishjulet Tianjin Eye, pekar Benny på flodstranden nedanför oss. Där lekte han som barn på de vidsträckta obebyggda markerna. Nu är allt bebyggt med höga skyskrapor som står väldigt tätt. 

Under konferensen får vi göra ett studiobesök på Battle, en av Kinas största cykelgiganter, som bygger cyklar för en lång rad utländska cykelmärken. Längs en till synes oändliga rak gata ligger gigantiska fabriks­lokaler prydligt uppradade mot horisonten. 

Vi går in i en nästan helt tom fabrikslokal där man lär upp nya arbetare att bygga kolfiberramar. Guiden berättar att om en och en halv månad kommer den nya produktionslinjen fylla den enorma tomma ytan och produktion vara i full gång. I Kina darrar man inte på manschetten när man väl bestämt vart man vill komma.

”Vi ska bli ett av de största märkena”

Fabriken ser inte mycket ut för världen. Ett tiotal arbetare bygger elcyklar i enkla lokaler. Men Smart Motion växer så det knakar. Den unga kinesiska entreprenören Dick Lai drömmer om ­att märket om några år ska vara bland topp tio.

Första gången jag träffar Dick Lai är på den gigantiska cykelmässan Eurobike i Tyskland (se nr 3/2016). Oförtrutet och vänligt visade han de nya Smart Motioncyklarna, ett märke som skapats på Nya Zeeland. Dick ansvarar för tillverkningen i Kina. Nu har jag åkt till Shanghai för att träffa Dick och få besöka fabriken som ligger i Kunshan, strax utanför Shanghai. 

Kunshan har blivit ett gigantiskt centrum för högkvalitativ tillverkning av elcyklar. Här har också svenska Ecoride sin fabrik och väldigt stora kinesiska företag som tillverkar kolossala mängder med elcyklar för märken i USA och Europa.

Dick Lai säger att han hämtar upp mig nästa morgon vid mitt hotell inne i Shanghai. Jag utgår ifrån att han svänger förbi på väg till jobbet. Men Dick är en fullfjädrad entreprenör, som antingen gör något fullt ut eller så skippar det.

Nästa morgon ringer Dick och berättar att det är förfärliga köer och att han blir lite sen. Det visar sig att han bor i Kunshan och har fastnat i rusnings-trafiken in till Shanghai. De fem milen till mitt hotell tar honom ett par timmar. En dryg timme senare kommer vi äntligen fram till cykelfabriken i Kunshan som tillverkar Smart Motion, som numera är det största elcykelmärket på Nya Zeeland. Men cykeln säljs också i Australien, USA och Norge.

Kunshans utveckling berättar mycket om den ofattbara omflyttningen från lands-bygden in till städerna. 1990 bodde ungefär lika många i Kunshan som inne i Norrköping (cirka 100 000) 

I dag har befolkningen i Kunshan växt till över 2,5 miljoner, alltså motsvarande 25 Norrköping! Dessutom finns här enorma mängder arbetare från landsbygden som är skrivna på annat håll och därför inte räknas in i befolkningsstatistiken.

– De kommer hit från sina byar och bor kanske fyra personer i ett rum, berättar Dick. Barnen stannar ofta med sina mor- eller farföräldrar medan föräldrarna jobbar tillsammans här i Kunshan.

Vi åker till fabriken som är mycket mindre än jag företällt mig den. När Smart Motion började sin tillverkning 2013 jobbade de med en annan fabrik. Men de var inte nöjda med samarbetet och fick inte riktigt den kvalitet de behövde. Dick berättar om hur han fått kämpa för att nå förstklassig kvalitet.  

– Kinesiska tillverkare vill ha stora order och är vana vid att producera billiga cyklar för den inhemska marknaden. Då är det inte så noga med kvaliteten. Så det är ett enormt arbete att hitta rätt fabriker som kan producera för de höga krav som man har i länderna som vi exporterar till, berättar Dick.

För drygt ett år sen flyttade de till en fabrik som ägs av en vän och affärsbekant. Dick berättar om den stora kulturskillnaden i produktion för den kinesiska marknad och för export.

– Här i Kina är de nöjda om de bara får på hjulet och övrig utrustning. Sen får affärerna lägga ner massor av tid på att få cykeln i ordning. Men i Europa så kanske cykelhandlaren står ensam i sin affär. Då kostar det för mycket tid och pengar att justera allt. Så det vi lämnar härifrån måste vara perfekt, berättar Dick.

Att inpränta kvalitetskrav för export har tagit tid. Först kollar två från cykelfabriken minutiöst varje del på cykeln och sen två av Dicks anställda. Ute på planen framför fabriken kollas cykeln under en kort testrunda innan den slutligen packas in i sin kartong. Det är lite märkligt att stå här och inse att cykeln kommer fram till Nya Zeeland om 18 dagar och ska då vara helt perfekt när den packas upp.

Plötsligt drar monteringen igång. Cykel-ramar glider sakta fram på ett löpande band som bara är några meter långt. Unga arbetare, ofta från byar långt bort, monterar växlar, bromsar och drar kablar. De tryckluftsdrivna skruv-dragarna slamrar ordentligt och ingen verkar bry sig om hörselskydd.  

Det är bara ett femtontal arbetare totalt på fabriken och ungefär lika många på kontoret.  Förra säsongen fick de ihop runt 3 000 elcyklar. Denna säsong räknar Dick med att det ska bli runt 5 000 cyklar och året därpå 8 000. Försäljningen går snabbt uppåt. 

Vi åker till Dicks kontor, som ligger högt upp i ett höghusområde där husen sträcker sig högt upp mot himlen. Jag frågar om vi är nära Kunschans centrum men Dick skrattar och säger att det tar en halvtimme med bil in till centrum. Stadsutvecklingen i kinesiska tillväxtområden är explosiv.

Dick pratar kort med två kontorstjejer. I hörnet sitter en tredje kvinna. Först när vi lämnat kontoret berättar Dick att hon i hörnet är hans fru. Men han vill inte genera henne för hon pratar väldigt lite engelska. 

Ännu har det inte funnits någon tid för barn i deras äktenskap. Men snart, -säger Dick. Jag propsar på att ta tåget hem till Shanghai och efter en lång dag verkar Dick tycka att det är en bra idé.

Bondpojken som gjorde raketkarriär

Han växte upp under mycket enkla förhållanden i en bondefamilj i södra Kina. Men Dick drömde tidigt om att få arbeta med export. Efter målmedvetna studier sju dagar i veckan är Dick Lai nu en framgångsrik entreprenör i cykelbranschen.

Dick skjutsar mig till järnvägsstationen i Kunshan, jag ska ta tåget tillbaka till Shanghai efter en lång dag tillsammans. I bilen börjar han berätta om sin resa i livet. Han är uppväxt under enkla förhållanden i en bondefamilj i en by i södra Kina. Hans föräldrar tjänar tillsammans knappa 5 000 kronor i månaden. Med tre barn att försörja var livet knapert under Dicks uppväxt.

Redan i unga år drömde Dick om att få komma ut i världen. Han var den bästa i klassen på engelska. Vid sidan om sina gymnasiestudier lästa han collegekurser lördag och söndag. 

– Jag gick i skolan varenda dag. Det fanns ingen tid att festa. Jag förstod att jag var tvungen att förbereda mig för att komma någon vart. Jag ville kunna åka utomlands, öppna upp sinnet och lära mig något från andra länder.

Första jobbet som sjuttonåring var på ett varuhus där Dick tjänade uselt. Han delade rum med tre andra killar och lyckades skicka hem lite pengar varje månad till föräldrarna.

Snart förstod Dick att varuhusjobbet inte ledde någon vart. Så han slutade och började leta efter jobb inriktat på export.  

– Elcyklar var en ny bransch som hade framtiden för sig. Elcykel är bekvämt, man behöver inga körlektioner och -kommer i form.

Dick är målmedveten i allt han gör – tio år som entreprenör innan han fyllt trettio. Det är dags att ta hand om sin hälsa, -säger han. Sedan en månad tillbaka tar han en tidig löprunda varje morgon. 

– Jag springer fem kilometer vid halvsextiden innan det blir för varmt. Hälsa är viktigt för mig för att jag ska kunna åstadkomma mycket på mitt arbete.

Dick jobbar långa dagar, från åtta på morgonen till åtta eller tio på kvällen. Vanligtvis är han bara ledig på söndagar. När han skulle åka till den stora cykelmässan Eurobike i Europa var det så mycket att göra innan att han aldrig fick tid för att packa. Till slut gjorde hans fru det så att han kom iväg. 

De har börjat prata om att skaffa barn nästa år. Men frågan är hur Dick ska hinna.

– Hon tycker ibland att jag jobbar för mycket, absolut. Men samtidigt stödjer hon mig i det jag gör.

Jag som är van vid rätt skruttiga bilar tycker Dicks bil känns modern. Då berättar han att han nästa vecka ska hämta ut en sprillans ny Ford Explorer med sju säten och automatväxel, som kostar motsvarande 600 000 kronor i Kina. Det måste vara en svindlande summa för hans föräldrar. Dick säger att de bara är stolta för att det går bra för honom.

– När de två designerna i Nya Zeeland kommer hit följer ofta andra personer med från Smart Motion. Då är den här bilen för liten. Jag vill att de ska åka bekvämt.

Föräldrarna har bara hälsat på Dick och hans fru i Kunshan en gång. De är vana med det lugna livet i byn och trivs inte i stora städer med en massa främmande människor överallt. Dick ringer dem ofta och hjälper dem ekonomiskt.

– Jag byggde ett nytt hus åt dem 2006 och jag betalar min yngre brors utbildning. 

Dick börjar prata om att detta med pengar i sig inte får vara målet.

– Om vi bara gör något riktigt bra så kommer vi att tjäna pengar. Så allt måste fokusera på att vi är seriösa och tro-värdiga i det vi gör. Som i Tyskland där de helt fokuserar på att ha högsta kvalitet på sina produkter. Det blir nästan som en konst. Att göra det bästa.

Vi är framme och som den storebror Dick är ser han till att hjälpa mig att köpa biljett och följer mig till rätt utgång. Han är en driven entreprenör med stark vilja. Men också en varm och engagerad -person som bryr sig.

Ur Allt om Elcyklar nr4 2017