Gert gick ner 10 kg på sin elcykel

Emanuel rullar in på en ny elcykel till pappa Gert på sjuttioårsfirande.
– Men, har du köpt ny cykel? frågar Gert. Emanuel slänger över nycklarna.
– Grattis på födelsedagen! Gert blir rörd till tårar.
– Det var den finaste present jag någonsin fått! 

Foto: Emanuel Löfström

Allt började någon vecka tidigare i slutet på april. En cykelaffär i Borlänge har tagit ut elcyklar, så att intresserade kan komma och prova. Emanuel känner ägaren och hälsar på i affären. Inte för att elcyklar skulle vara något för honom. Han hade ju en Crescent kolfiberracer där hemma, värd 50 000 kr och har tränat cykling i hela sitt liv. 

I ungdomen tävlande Emanuel mycket och pappa Gert var med som tränare i ungdomsverksamheten. Som ensambarn fick Emanuel ett extra starkt band till sin pappa. Målet nu som snart femtioåring, är att klara Vätternrundan tillsammans med kamrater på en hygglig tid. Och att ha riktigt skoj tillsammans. Men visst, det kan ju alltid vara intressant att ta en liten tur på en elcykel. Bara för att prova. Så kommer pappa Gert förbi och Emanuel frågar om inte han också ska ta en tur på elcykel.

– Äh, är det där nånting för mig? svarade Gert. Med åren har han dragit på sig en stor mage och blivit rätt orörlig. Emanuel är orolig för att om Gert bara blir sittande i lägenheten, så kommer det bara gå nedåt med hans hälsa. Hans fina pappa som i ungdomen åkte Vasaloppet och var så duktig i alla sporter.

GERT KLEV I alla fall upp på en elcykel och tog en liten sväng på knappa minuten vid cykelaffären. 

När han kommer tillbaka är han helt lyrisk. Det där var ju skitkul, säger han till Emanuel, innan han försvinner iväg.

– Så jag köpte en cykel till honom i smyg och tog med den på födelsedagen, berättar Emanuel. En Crescent Elgar med mittmotor som kostar lite över 30 000 kronor. Och nu blev det skillnad. Hans och mammas assistenter berättade för oss att han var ute och trampade varenda dag.

Under den sommaren gick Gert ner tio kilo. Den långa sega backen upp till lägenheten på Skräddarbacken tyckte Gert plötsligt var riktigt vacker. Och så bestämde Emanuel och Gert att de skulle ta en tur tillsammans. Emanuel skulle cykla på sin superlätta kolfiberracer med smala däck och Gert på sin elassisterade Elgar, en tung mountainbike med breda mönstrade däck.

– Jag tänkte att jag får väl cykla ganska sakta, så att han skulle kunna hänga med, berätta Emanuel. Men det var bara så när det var platt. Han kunde ju hålla 25 km/h oavsett om det var platt eller uppför. Jag fick trampa som helvete i uppförsbackarna och han var sjuttio och jag var 47. Gubbjäveln! Haha.

Emanuel har en kronisk lungsjukdom som gör att han är hyperkänslig för bland annat parfymer, rök, avgaser och kall torr luft. På hösten, ett halvår efter att han gett elcykeln till pappa, så får han dessutom hjärtsvikt och blir sjukskriven en tid. Han måste tvärt sluta med cykelträningen. Livet är urtrist utan gemenskapen i klubben varje vecka.

– Men då sa mina träningskamrater: din pappa har ju en elcykel. Kan du inte låna den och hänga med på våra rundor?

Emanuel frågade Gert och visst gick det bra att låna Elgar. Det var ju höst och Gert cyklade inte varje dag längre. Så Emanuel lånade elcykeln och kunde hänga med på träningsrundorna i klubben.

– Det roliga var att jag kunde prata med polarna och dom bara flåsade som svar, berättar Emanuel. 

Emanuel jobbar igen men är fortfarande inte riktigt återställd. Han kan ännu inte ta upp cykelträningen. Nu funderar han på att köpa en elcykel till sig själv, en speedbike med elstöd upp till 45 km/h. Så kan han hänga med träningskompisarna även när de kör på plan mark. Och så har han och Gert pratat om en långtur tillsammans ned till Örebro och tillbaka. Om Emanuel då också cyklar med elstöd eller på sin racer får framtiden utvisa. Hur som helst blir de bägge två starkare och friskare av att hålla igång, i stället för att fastna hemma i fåtöljen.

Ur Allt om Elcyklar nr1 2018