Elstöd gör cykelsemestern njutbar

Med en elmotor öppnas möjligheter till en helt annan typ av cykelsemester. Vid ankomst har man krafter kvar att upptäcka sitt resmål. Konsten är att kunna hushålla med strömmen och planera sina laddningar. 

Alla har vi väl drömt om en solig härlig cykel­semester. Friheten att bara få trampa iväg. Allt ser ju så fint ut i fantasin. Men det blir gärna lite mer packning än man hade tänkt sig. Mötet med verkligheten kan bli brutalt, med ihärdigt regn och pinande motvind. Cykeln med all sin last känns som bly i uppförsbackarna. Och man tänker stilla: Varför?

Med eldrift är det något helt annat. Motvinden hörs men besvärar inte nämnvärt. Backarna klaras galant utan att man behöver hoppa av och leda cykelskrället. Regnet kommer man inte undan. Men med dagens funktions­kläder sitter man torr på sadeln. Med elstöd slipper man ju dess­utom att bli svettig och våt innefrån.

Med bara ett batteri så får man hushålla. När jag gjorde min första eltur rätt över Sverige, från Halland till Stockholm, hade jag en mountainbike. Starten var lovande, med lätt medvind i Viskans platta dalgång. Trots de grovmönstrade däcken kom jag långa stunder upp i över 25 km/h så att motorn stannade. Hade det fortsatt så hade jag kommit långt över tio mil.

Men efter Skene väntade rejäla höjdsträckningar. Jag skulle sova hos en barndomsvän i Bollebygd och såg hur laddningen rasade snabbt. Som tur var hade jag satt batteriet på laddning under lunchen. Men skulle det räcka ända fram?

Att ladda tar lite olika tid beroende på cykel. Min dåvarande cykel tog tre timmar att ladda från tomt till fullt. Andra cyklar kan ta dubbelt så lång tid. Det gäller att tänkta igenom sin laddningsstrategi. Självklart ska man alltid ladda fullt över natten. Det kan vara svårt om man är på tältsemester i naturen. Men frågar man folk i någon sommarstuga är det sällan något problem att få ladda. 

En annan strategi kan vara att sätta batteriet på laddning mitt på dagen, och sen trampa runt och utforska omgivningen utan batteri. Kanske ta ett dopp. Utan elstöd känns cykeln tungtrampad. Men vilken belöning när man sen sätter in sitt nyladdade batteri och svischar iväg!

På höjderna mellan Skene och Bollebygd såg jag att batteriet kanske skulle ta slut innan jag kom fram till min vän. Med en elcykel kommer man ju alltid fram, även när elen tagit slut. Så äntligen nådde jag de långa härliga nedförsbackarna och rullade in i Bollebygd med några procent kvar i batteriet.

För att slippa många laddstopp väljer jag det snålaste elstödet (eco). På min cykel med mittmotor räcker det bra. Sen jag bytte från mountainbike till touringcykel så räcker elen ungefär tio mil på landsväg jämfört med åtta mil med mountainbike. På enklare cyklar kommer jag inte mer än fyra–fem mil på en laddning. Så det gäller att se till att cykeln rullar lätt på hårdpumpade däck.

Att köpa ett extrabatteri för att komma längre är kostsamt. De kostar vanligtvis mellan 3 000 till 6 000 kronor. Men man kan dela upp sträckan man tänkt cykla i mindre bitar, med ordentliga pauser för laddning och mat/fika/bad/upptäcktsfärd. Självklart kan man också köra delar av sträckan utan elstöd. Då rekommenderar jag starkt att skippa motorn i början på dagen. När man sen blivit riktigt trött, är det härligt att slå på elen!

På väg hem från Halland gjorde jag en gång tvärt om. Jag skulle cykla från Jönköping till Mjölby men hade gjort av med mycket el i det backiga och vackra landskapet, en bit bort från Vättern. Även mina reserver började tryta. När batteriet tog slut i en uppförsbacke, kändes det oöverstigligt att trampa de sista kilometrarna in till Mjölby. Benen var blytunga och jag fick gå i uppförsbackarna. Efter incheckning på vandrarhemmet och en rejäl middag, tog det några timmar innan krafterna återvände.

Vid sidan om motorvägarna hittar man de fina gamla vägarna. Som riksettan, den gamla europavägen mellan Stockholm och Helsingborg. På den var jag för det mesta ensam, när jag cyklade vidare mot Norrköping. Tanken fick fara fritt, medan landskapet gled förbi. Vilket härligt och avstressande sätt att färdas!

 Det gäller att ha bra kartor med sig när man ger sig ut på mindre vägar. Jag har testat Google Maps, som föreslår lämplig väg för cykel. Men det höll på att ta en ände med förskräckelse, när jag cyklade Mälaren runt över en påsk. Det var kallt och mörkret kom tidigt. Mobilens batteri dalade snabbt, tills den dog tvärt. Jag halade fram ett batteripack. Men när mobilen vaknade började den en tidsödande indexering. Så där stod jag i mörkret utan karta, på en liten grusväg och utan någon att fråga. Det var stjärnklart som tur var och jag kunde styra åt rätt håll med hjälp av polstjärnan. En kompass är inte så dumt att ta med.

Google Maps kan också lura ut en i skogen, på skogsvägar stängda med bommar. En gång cyklade jag långt in i storskogen på en eländig skogsväg som slutade tvärt. Det var bara att vända om och sen hitta tillbaka till civilisationen. Det är bra om man studerar den väg som Google Maps föreslår innan man ger sig iväg. Eller använder andra mer sofistikerade karttjänster och gärna också en papperskarta som backup.

Det fina med elcykelsemestrar är alla härliga möten. I bil sitter man instängd och måste parkera, om man ska fråga om något. På cykel är det lätt att bara stanna till och prata med dem man möter. Många är nyfikna på min elcykel och får gärna prova en sväng. 

Elstödet gör stor skillnad på långfärd. Man kan ta sig långt och ändå ha kraft att utforska resmålet när man kommer fram. På cykel hinner man se så mycket mer, jämfört med att parkera en bil och sen gå runt. 

Allt blir mycket smidigare om man kan hålla nere packningen och bara ta med sig det nödvändigaste. Då räcker både batteriet och cyklisten längre. Sätt rimliga mål för hur långt du vill ta dig varje dag. Då kan elcykelsemestern bli en fantastisk upptäcktsfärd i behaglig takt. Cykeln förbrukar dessutom ofattbart lite energi. På min 40-milatur runt Mälaren, förbrukade jag el motsvarande energin i 2,5 deciliter bensin!

Ur Allt om Elcyklar nr3 2017