Elcykla på Mallorca

Mallorca har länge varit cyklistens paradis. Men den norra delens vackra backar kräver sina lårmuskler och en järnkondition. Men sedan ett par år finns flera ­uthyrare av elcyklar på ön, och det visar sig vara det bästa som hänt upptäckarlusten sedan cykeln uppfanns. 

Gamla goda Mallis. Utslitna, söndercyklade och överturistade Mallis, vars flygplats är den mest trafikerade i hela Europa under sommartid.

Det är där vi står. På Palmas flygplats. Med en adress till ett företag som hyr ut cyklar. 

Flygplatsen är överfull, trots att det inte är högsäsong. Utanför trängs bussar, bilar, taxibilar och människor med resväskor i händerna och solbrillor på skallen. 

Vi köar till en taxi. Den kostar minst ­15 euro, säger chauffören, när han får höra hur kort vi ska. 

Trafiken är tät. Men vi kliver ur bilen bakom strandpromenaden, i ett område som är allt annat än vackert. Betong, asfalt och höga hus. 

Vi signerar några papper, betalar, får varsin cykel och helt plötsligt glider vi fram på cykelbanor bredvid sandstranden, kryssande mellan flanörer. I de varma vindarna, vid havet på en fantastisk ­cykelbana. Vi börjar vi ana varför flyg­planen ligger i luften på kö för att landa. 

Från cykeluthyrning–Valldemosa

Det är inte svårt att boka en biljett och flyga ner till Mallorca. Det är inte svårt att hitta cykelvägar, eller kartor över ställen man vill besöka. Cykling håller på att bli en större turistmagnet än golf. Och på flera ställen bygger man ut vägarna för att cyklisterna ska få plats. 

Det svåra med cykling på den bergiga och undersköna delen av Mallorca har varit konditionen. Det har länge varit en angelägenhet för folk med en stålblick mot backkrönet, lårmuskler hårda som betong och cyklar av kolfiber

Vi har ingetdera. 

Vi har varsin elcykel. 

Cykeluthyraren som vi lämnade hyr endast ut elcyklar. Mallorca E-bikes, som företaget heter, startades av tyskan Gabriele Mülhoff när hon vid 44 års ålder fick en hjärtattack och insåg att hon måste leva ett annat liv än det hon gjorde i Tyskland. Hon mindes sin barndoms Mallorca där hon varit på semester och flyttade hit. För sju år sedan startade hon tillsammans med sin man Babis Krionis uthyrning av elcyklar. Då hade de 20 cyklar. Nu är de uppe i tusentals. 

Men det är få svenskar och skandinaver som har upptäckt elcykelns charm, berättade de. Det är mest tyskar och holländare som hyr av dem. 

Vi susar fram efter kusten, på cykelvägar som blir allt bättre. Ren magi. Vi har tagit sikte på byn Valldemosa som ligger cirka tre mil norrut uppe i bergen. Cykelvägen blir allt bättre, i Palma har vi katedralen på vår högra sida, Medelhavet på vår vänstra. Men vi tvingas till slut lämna kusten för att ta oss uppåt och ut från Mallorca. 

Genom staden finns cykelvägar, men det gäller att lämna företräde till dem som promenerar, annars kommer de spanska glåporden, upptäckte vi. 

Med Google Maps hittar vi fram och landar på ännu en cykelväg. Den går bredvid bilvägen; cykelbroar gör att man slipper korsa vägarna, även om vi sista biten upp till byn får samsas med bilarna. 

Det är då det börjar bli backigt på allvar, noterar jag på andra cyklister med vanliga cyklar. Vi sitter ner på våra damcyklar, med 600Wh-batterier. Det känns i sätet och aningen i låren att det är brant, men vi behöver aldrig ställa oss upp. 

Så glider vi in i Valldemosa. En skimrande pärla, ett klassiskt Mallorca-mål. Vi hoppar av cyklarna och går in i byn. Men vi ramlar inte ner på en av de första uteserveringarna vi hittar, med slaka ben. Det sker betydligt mer civiliserat. Vi väljer ut en servering, placerar våra cyklar bredvid och slår oss ner. 

Ett glas kall öl senare vandrar vi ner på kullerstenarna i solskenet och är knappt trötta. Vi får rum på ett mindre hotell, med fantastisk utsikt, ljuvlig frukost och trevlig personal. 

Och det här med att cykla upp för ­bergen är väl ingen match? Befinner vi oss verkligen så högt upp som vi ska? 

Kompositören Chopin lär ha legat och hostat i Valldemosa en vinter på 1800-­talet tillsammans med sin älskarinna, författaren George Sand. Den friska bergsluften skulle stärka hans lungor. Istället var det kallt och ruggigt och inget vettigt piano hade han. Han fick nöja sig med ett lokalt skräpklaver, på vilket han trots allt kom­ponerade det sedermera berömda Regndroppspreludiet. Det finns ett museum kring Chopins vistelse i Valldemosa. Vi skippade det. Vi ville cykla. 

Valldemosa–Sant Elm

På morgonen i den friska klara luften svänger vi inte österut mot Port de Soller, en klassisk cykelsträcka med slingrande bergsvägar att rulla nedför. 

Vi svänger istället västerut. 

Ganska snart inser jag hur mycket stöd vi fått från batterierna på cyklarna, batterier som vi med enkelhet laddade under natten på hotellet. 

Vi rullar ner för vägen. Och rullar. Och rullar. Helt magiskt. Och ingenting av det här känns i benen från gårdagen. För den som vill jaga mjölksyra är det säkert en besvikelse. För oss är det ljuvligt. Landskapet blir alltmer dramatiskt. Få bilar, få cyklister, vi har de höga träden, den torra barrskogsdoften för oss själva. 

Kurvorna smiter åt, vi blickar ut över milsvidd terräng. 

Vi är på väg till Sant Elm, längst ut till väster på Mallorca. Dit är det fem mil. 

Fem mil är långt på en damcykel i bergsterräng. Men våra batterier parat med en fin mittmotor på cykeln gör att vi glider förbi ett antal klungor med cyklister som sitter på kolfiberramar i tajts. Vi hör dem pusta, och en kvinna mumla någonting om att det där tar vi nästa år. 

Fuskar vi?

Nej, det är tramsigt att tala i de termerna. Vi fuskar inte. I så fall är även en vanlig cykel fusk och det enda som räknas är att ta sig fram barfota i ett höftskynke av skinn från ett djur som man dödat med sina egna händer. 

Vi flåsar visst i branta backar, även om vi inte behöver resa på oss. Men elcykeln ger närkontakt med vägen på ett sätt som inte en vespa eller bil gör. Elcykeln är det ultimata transportsättet för turister, kommer vi fram till. Vid utsiktsmål som vi kommer fram till kör folk in sina ­varma bilar, som de kliver ut ur och sedan försvinner in i. Det ser nära på obehagligt ut. Vad upplever de? 

I den lilla byn Estellencs stannar vi på en restaurang och käkar lunch. Små välgräddade pizzor, mozzarellasallad intas med utsikt över dalen. Vi provianterar med vatten och sätter av de sista milen. 

Vi kommer fram till Sant Elm på eftermiddagen. Turen tog cirka fem timmar med rast och lunch. 

Vi inser att vi kanske ska boka hotellrum. Via appen Bookings hittar vi ett prisnedsatt rum. Vi får ett högst upp med utsikt över bukten. 

Sant Elm tillbaka till Palma

Tillbaka mot Palma blir vägarna strax större och inte lika inbjudande. Vi hittar inte cykelvägar och vi blir osäkra efter ett par kilometer. Vi ligger ­efter bilvägar och har extremt litet utrymme att cykla på, bilarna kör fort och vi står plötsligt vid en påfart på motorväg. Det står skyltat att det är förbjudet att cykla, vi svänger ner den mindre bilvägen, där vi snart är på avsedd väg. 

Cykelturismen har som sagt blivit allt större på Mallorca, och bilisterna vi möter är mycket hänsynsfulla. Det har också varit förvånansvärt få bilar på gatorna. Men när vi närmar oss Palma tätnar trafiken och det sammetslena drömlandskapet där det kändes som att flyga, med branta stup ner mot det kristallblå Medelhavet, har vi bakom oss. Nu kommer vi in i labyrinten.

Vi får en dag extra i Palma. Vi hade plane­rat fel, och hade kunnat klämma in en av­stickare i en annan bergsby. Det går fortare än man tror att ta sig fram på elcykel. 

Jag anade innan att det skulle bli trevligt, men vi blev knockade av hur otroligt elcykeln funkar när man vill ge sig ut på upptäcksfärd. Det är som att vara tio år igen och slänga sig på cykeln. Att se sig om på cykelsadel och boka hotell allt eftersom man kommer fram är kan vara det bästa sättet att upptäcka världen på. 

Och Mallorca, trots turisthorderna, är fortfarande en av världens vackraste öar. Och visst, vi får en annan respekt för cyklisterna som matar backarna utan elstöd. Men jag vill inte byta med dem för alla lårmuskler i Småland. Nästa gång tar vi hela ön. Eller hela Europa.

Att hyra elcykel

…kostar mellan 25 och 35 euro per dag. Hyr man längre perioder blir priserna lägre. Här är några ställen som hyr ut elcyklar på Mallorca: 

• portbikemallorca.com

• mallorca-e-bikes.com

• ebikecentermallorca.com

• ebike-mallorca.com

Tips för elcykelturisten

Skaffa en hållare för mobiltelefonen och en laddare. Då blir det ännu enklare att ha kartan framme. Surf är numera fri i EU, så det är bara att mata in adress i Google Maps och cykla. 

Ta med en grenfördelardosa. Hotellet har kanske bara ett uttag. Det är inte bara batteriet till cykeln som ska laddas. Kamera, mobiltelefon och annat behöver ström på nätterna. 

Jämför priser, och undersök med uthyrarna vad som händer vid punktering. Mallorca E-bikes kommer ut med bil och löser problemet. 

Vill man ta kortare turer, erbjuder de flesta cykeluthyrarna att komma ut med cyklar till hotellen. 

Tänk på att backar drar batterier, halvera räckvidden som uthyraren hävdar. Vi kom i backig terräng cirka åtta mil, med maxprestanda. De batterierna låg på 600 Wh. 

Priset är inte allt, en bra mittmotor kan vara värd några extra kronor. Kvalitetscyklar som håller ger trygghet, särskilt om man ska cykla långt.

Gör det enkelt, vi flög ner med handbagage som vi sedan spände på pakethållaren. Litet bagage = stor frihet.