Ledare: Jo, det finns nackdelar med att ha en elcykel

Vi som gör den är tidningen är elfrälsta. Kanske blir vi lite väl religiösa ibland, i vår tro på elcykelrevolutionen. För allt är inte guld och gröna skogar. En cykelstöld skulle vara en mindre katastrof för mig. Min hemförsäkring täcker bara –
15 000 kr och min cykel kostar nästan det dubbla som ny. 

Ska jag på bio i centrala Stockholm brukar jag ta med mig batteriet in. Displayen tar jag alltid av så fort jag lämnar cykeln. På nätterna står cykeln aldrig utomhus. Jag har dessutom stöldmärkt cykeln. Även om tjuvarna petar bort dekalerna med koden så syns den i UV-ljus. 

Min elcykel behöver service oftare än mina vanliga cyklar behövde. Huvudskälet är att jag cyklar så mycket längre nu, vilket i sig är positivt. Jag sparar pengar på att skippa bil och månadskort och får träning på köpet. Men vinterhalvåret sliter hårt på delarna. 

Efter att smörjt min gnisslande kedja, började den plötsligt slira vilt på kedjekransen fram. Dags för byte tänkte jag. Min cykel-mekaniker hade ett bistrare besked. Både kedjekransarna fram och de bak var slut och även bromsbackarna. Plus att en del i bak-navet hade tagit stryk. 

Inklusive en skyddslapp monterad på nederkanten av framskärmen, för att skydda kedja och kransar bättre, slutade notan på dryga 3 000 kr. Sammanlagt är jag nu uppe en underhållskostnad på cirka 7 kr/mil. Då har jag ändå gjort en del reparationer själv.

Sanningen är att dagens cykelkomponenter sällan är gjorda för dagligt elpendlande vintertid. Allt tar stryk av salt, sand och snömodd. Kanske är det ingen tillfällighet att fotbroms bara finns här i Norden. Men har man vant sig vid effektiviteten i hydrauliska diskbromsar är det svårt att gå tillbaka. Men det finns stryktåliga lösningar. Lastcykeln Urban Arrow, som vi testar i det här numret, har rullbromsar som i princip är underhållsfria. Men i Sverige säljs bara modellen med skivbromsar. Testcykeln hade också en steglös NuVinci-växel i baknavet, som nästan är underhållsfri och som går att växla även när man trampar hårt.

Jag tror att cykelbranschen börjar inse att elpendling ställer helt nya krav på komponenterna. Vi elpendlare vill ju ha något som fungerar i många mil utan strul. Bättra att betala mer vid köpet och slippa krånglet med många och kostsamma reparationer, tänker jag.

Men låt oss nu glömma vintern en tid. Som-mar-halvåret är här och dagarna blir snabbt längre. Nu väntar fincyklandet på torra rena vägar i vårljus, när cykeln spinner som en katt.

Äntligen!

Ur Allt om Elcyklar nr2 2017